Bergspräckning i Abrahamsberg – hålen som styr allt
Bergspräckning börjar med borrning, och borrningen är det som avgör resultatet. Var hålen sitter, hur djupa de är och åt vilket håll de går bestämmer var berget går sönder.
Ett glest hålmönster ger stora block och en oregelbunden brottyta. Ett tätt mönster ger mindre block och en jämnare brottyta, men det tar längre tid och kostar mer i borrning.
Djupet styr hur långt ned brottet går. Hål som är för grunda ger ett brott som planar ut ovanför den nivå man vill nå, och då måste man borra om från den nya ytan.
Riktningen styr brottytans lutning. Vill man ha en lodrät bergvägg borras lodrätt; vill man ha en lutande yta borras i den lutningen. Det är en av få saker i bergarbete som går att styra exakt.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Utsättning av önskad brottyta innan borrning
- Hålmönster anpassat till bergets kvalitet och önskad blockstorlek
- Borrdjup satt efter den nivå som ska nås
- Borriktning som ger önskad lutning på brottytan
- Kontroll av hålens djup och riktning innan laddning
- Justering av mönstret när berget visar hur det beter sig
- Uppsamling av borrkax där det behövs
Så går det till
Brottytan sätts ut
Vi märker ut var berget ska sluta. Hålen läggs sedan efter den linjen och inte tvärtom.
Mönstret
Tätt eller glest efter bergets kvalitet och hur stora block som är hanterbara. Det påverkar både tid och resultat.
Djupet
Hålen borras till den nivå brottet ska nå. För grunda hål betyder att man får borra om från den nya ytan.
Riktningen
Lodrätt ger lodrät vägg, lutande ger lutande. Det är en av få saker som går att styra exakt i bergarbete.
Justering
Efter första omgången visar berget hur det beter sig. Mönstret justeras därefter.
Bergspräckning Abrahamsberg i hela Bromma
Att sätta ut brottytan innan borrningen är den ordning som ger kontroll, och den omvända ordningen är vanligare än man tror. Frestelsen är att börja borra där berget är lättast att komma åt och se hur det går; resultatet blir en brottyta som hamnar där den hamnar. Rätt ordning är att först märka ut var berget ska sluta — den linje som ska vara kvar — och sedan lägga hålen längs den. Då styr man resultatet i stället för att upptäcka det. Det andra är djupet, som är det vanligaste misstaget. Ett hål ger ett brott som når ungefär till hålets botten och som sedan planar ut. Ska man ned en meter räcker det inte med hål som går en halvmeter — man får då bryta ned en halvmeter, borra om från den nya ytan, och bryta igen. Det är dubbelt arbete och det uppstår helt av att djupet inte räknades från början. Det tredje är blockstorleken, som är en praktisk avvägning. Ett glest hålmönster ger stora block och mindre borrning, men stora block måste sedan delas eller lyftas, och på en tomt utan maskin är det ett problem. Ett tätare mönster kostar mer i borrning och ger block som går att bära. Vilket som är billigast beror på hur massorna ska ut.